Suck och stön!
Jag blir så ifrån mig ibland, vet inte hur jag ska hantera saker eller om jag gör rätt. Idag spydde Kasper lite mer än vanligt efter maten och ett par gånger till upp till ett par timmar efter matningen, jag blev lite orolig och ringde sambon för att rådfråga vad jag ska göra, "Det är väl ingen idé du ringer mig, ring bvc istället" jo men nu ringde jag dig för att få förslag inte bara ett kort om att han inte bryr sig. Vet inte vad för leksaker Kasper borde ha eller om han borde ha några alls. Nu har han bara gosedjur som han pillar med och tuggar på och en skallra. Känner mig hemsk som inte ger han mer stimulans men vet inte hur, sambon verkar inte alls bry sig. Tittar på andras barn som har massa saker som dom pillar med och pratar med men behöver dom det?! Vet inte vad för sorts leksaker som är lämpliga för honom (i ålder och utvecklingsmässigt)
Sambon kommer inte fira sin 30 årsdag hemma och ville heller inte att jag skulle följa med. Han ska på svenska rallyt ovanför Karlstad och campa har han fått för sig. Så sett hade jag inte velat lämna Kasper så länge hos någon (3 dagar) och hade inte velat campa. Men att han säger att jag inte får följa med och att han inte vill fira sin 30 årsdag med den man lever ihop med blir lite för mycket för mig. Han vill inte förlova sig (ja jag har verkligen hängt upp mig på detta) Ingenting jag säger är bra.
Att allt skulle bli så jävla krångligt! Hade jag vetat det hade jag för det första aldrig gått med på att flytta och jag hade nog heller aldrig gått med på att skaffa barn. NEJ jag ångrar inte att jag har Kasper, men jag trodde det skulle göra oss starkare inte att vi skulle glida isär och vara ointresserade av varandra.
Jag vill så jävla mycket men ingenting blir gjort för alla saker kan man inte ha med barn på eller gör det svårare. Och någon hjälp för att jag ska kunna göra något JAG vill får jag inte för det är JÄVLIGT JOBBIGT ATT VARA PAPPA!
En positiv sak är väl att min bubbla nu äntligen är målad invändigt så nu letar jag framstolar som en galning så jag kan börja inreda den!! Eller göra klart inredningen så det bara är att sätta dit när utsidan är målad med!
Sambon kommer inte fira sin 30 årsdag hemma och ville heller inte att jag skulle följa med. Han ska på svenska rallyt ovanför Karlstad och campa har han fått för sig. Så sett hade jag inte velat lämna Kasper så länge hos någon (3 dagar) och hade inte velat campa. Men att han säger att jag inte får följa med och att han inte vill fira sin 30 årsdag med den man lever ihop med blir lite för mycket för mig. Han vill inte förlova sig (ja jag har verkligen hängt upp mig på detta) Ingenting jag säger är bra.
Att allt skulle bli så jävla krångligt! Hade jag vetat det hade jag för det första aldrig gått med på att flytta och jag hade nog heller aldrig gått med på att skaffa barn. NEJ jag ångrar inte att jag har Kasper, men jag trodde det skulle göra oss starkare inte att vi skulle glida isär och vara ointresserade av varandra.
Jag vill så jävla mycket men ingenting blir gjort för alla saker kan man inte ha med barn på eller gör det svårare. Och någon hjälp för att jag ska kunna göra något JAG vill får jag inte för det är JÄVLIGT JOBBIGT ATT VARA PAPPA!
En positiv sak är väl att min bubbla nu äntligen är målad invändigt så nu letar jag framstolar som en galning så jag kan börja inreda den!! Eller göra klart inredningen så det bara är att sätta dit när utsidan är målad med!
Kommentarer
Trackback
